
Ett enkelt gästgiveri fyllt med skräp
Redan under 1800-talet var Gästis populärt bland vanligt folk i Varberg.
Från 1600-talet låg gästgiveriet vid Varbergs torg och 1892 flyttade det till Torellska huset. I denna byggnad från 1700-talet hade den sedermera världsberömde geologen Otto Torell vuxit upp. När Gästis matsal nyligen renoverades och lager efter lager av 1800-talstapeter skalades bort från de gamla väggarna, upptäcktes att rummet ursprungligen varit klätt med patientbrev till Torells far ögonläkaren.
Ståndsmässig toalett med vy över Engelska parken.
Sedan gästgiveriet flyttat fick det snart konkurrens av det stora och exklusiva Stadshotellet. På Gästis fanns bara ett tiotal mycket enkla rum jämte krog med mat, öl och brännvin.
Hotellet värnar gästernas mentala och fysiska hälsa.
Det enkla Gästis fick nytt liv när den första semesterveckan infördes på 1930-talet. Vanligt folk hade inte råd med Stadshotellets hutlösa priser och Gästis låg nära järnvägen som förde sommargästerna till Varberg. När Lasse Diding tog över hotellet 1987 var det fortfarande ett mycket enkelt ställe med trettio rum och endast två toaletter. Under de år som
Uppförandekod för gäster och
personal i hotellets entré. — Jag började samla vid tre års ålder, säger Lasse Diding, och har sedan dess aldrig kastat något. Medan många andra kapsylsamlare trappar ner i tioårsåldern bygger jag fortfarande på min samling genom regelbundna resor till kapsylernas hemland Polen. Tillsammans med fem tusen glasspinnar är kapsylerna en av få samlingar som ännu inte representeras i huset. Här finns däremot mer än två tusen tryckalster från all världens museishoppar. På Gästis väggar
Vittberesta resväskor kvarglömda på Gästis.
Genom samlingarna lever det gamla gästgiveriets enkla och generösa själ vidare, menar hotellets ägare. Att samla är ett sätt att leva och precis som alla livets upplevelser är intressanta finns det ingenting som inte är värt att spara på. |