Ur Folket i Bild Kulturfront, nr 2 2006: I centrala Varberg, ett stenkast från havet och med utsikt över engelska parken, ligger Torellska huset. Det är en vackert rosa 1700-talsbyggnad, uppkallad efter vetenskapsmannen och professorn Otto Torell som växte upp i huset. Under 1800-talet var hans polarexpeditioner berömda i hela den vetenskapliga världen. Idag är Torellska huset ett av Varbergs mest välkända, kanske inte lika mycket för dess tidigare ägare, som för Hotell Gästis.  I det labyrintiska huset har det nämligen drivits gästgiveri sedan 1893. Historiskt sett var det en samhällsnyttig tradition – man erbjöd en billig sängplats och fungerade på samma gång som en träffpunkt för stadens invånare. Länge var det förbjudet att öppna krog på två mils avstånd från gästgiverierna, något som gav gästgivaren en särställning. Det var här man träffades för att diskutera, spela och dricka. Traditionen lever vidare i Torellska huset, nu i Lasse Didings regi. Men till skillnad från sina föregångare är Hotell Gästis idag varken ett klassiskt gästgiveri (några sådana står nog inte längre att finna i Sverige) eller en suparkrog. Istället finns här ett hemtrevligt, inbjudande hotell – vilket är nog så unikt. Lasse Didings far drev konditori i samma byggnad under en längre period, och därefter kom turen till Lasses bror, som också tog över driften av hotellet 1968. Men det var inte broderns kall; han tröttnade i mitten på 80-talet. Lasse, som trivdes med sitt arbete som lärare, tvekade dock inte när chansen dök upp. Han bestämde sig genast för att sadla om för att arbeta med hotellet. Det visade sig bli en stor utmaning. - Jag var en riktig amatör i början, något som var både positivt och negativt, berättar Lasse när vi träffar honom en blåsig januaridag  . Visst gjorde jag en del misstag, men samtidigt hade jag friska ögon. Jag brukar säga att vi helt enkelt lekte oss fram.Konkurrensen var, och är än idag, stor i staden. Dels fanns de finare hotell som vid förra sekelskiftet hyst överklassen när de reste till Varberg för att bada kurbad, dels fanns de lite enklare som byggts när det blev populärt bland gemene man att bada och sola. Hotell Gästis blev ett av dem. Lasses bror överlämnade ett nedslitet hotell. Tiden hade inte gått varsamt fram med den vackra 1700-talsbyggnaden. Interiören i brunt och grönt var ruffig. Lasse förstod att någonting behövdes göras för att få igång Hotell Gästis igen. Det ställdes högre krav på boende och för att kunna locka till sig nya gäster krävdes att man genomförde en rejäl ansiktslyftning. Snuskiga heltäck-ningsmattor kastades ut, väggar revs eller målades om och snart var rummen fullt utrustade med dusch och WC. Opersonlig inredning ersattes med antika möbler, fyndade på auktioner runt om i landet. Kakelugnar här och var skapade en härlig atmosfär. I dag, två decennier senare, består hotellet av en brokig blandning av gammalt och nytt, med befriande avsaknad av såväl Ikea-möbler som standardhotellens kylighet. Lasse framhåller att inget rum är det andra likt. I vart och ett avde dryga sextio rummen finns noga utvalda detaljer och möbler.  Reproduktioner av kända verk pryder väggarna: Matisse, Picasso, O’Keefe, Kahlo, Hopper. Även Mao blickar ned från en affisch. I matsalen finns en byst av Strindberg och en korridor kallas inofficiellt för Stalin-allén: här pryds väggarna av revolutionskonst.- Många hotell är så förbannat tråkiga, säger Lasse. Samma tavlor överallt, likadana möbler i varje rum, opersonlig inredning som inte retar någon. Hotell Gästis har, trots de många politiska utsmyckningarna, ändå inte retat många gäster vad det verkar. Lasse drar sig till minnes en gäst som blev provocerad av samlingen med våldsamma mexikanska revolutionsteckningar. Men för övrigt verkar den personliga touchen snarare vara en konkurrensfördel. Många är trötta på de moderna hotellens sterila känsla. Man vill hellre känna sig som hemma eller som hos en nära vän, och Hotell Gästis drivs onekligen i en familjär anda. Lasse beskriver sig själv som både samlare och bokmal. Där det inte hänger tavlor finns istället hyllmeter av böcker, böcker, böcker.  Här kan man botanisera i timtal. Smala korridorer och trappor gömmer många överraskningar. Är ett rum avklarat hittar man en ny korridor, vars väggar är täckta av böcker. Och därefter ytterligare ett rum med hundratals nya. Chansen är stor att man bland de 10 000 – 15 000 titlarna hittar något av intresse. Då är boken din. Hittar du fler, vilket också är troligt, får gärna en tia eller två lämnas i receptionen. Så fungerar det på Hotell Gästis. Det finns ingen risk att böckerna tar slut i första taget; varje vecka kommer ett nytt lass från den lokala idrottsföreningen.Vi visas runt i matsalen. Rymlig, med fönster åt parken. I rummets ena hörn står ett piano, ovanför tronar ett originalmotiv av Torsten Jurell, på väggen bredvid hänger en gitarr. Kvällen innan avslutade ett konferenssällskap från ett större svenskt företag sin middag med att spela och tillsammans sjunga Cornelisvisor, allt medan vinet flödade. Kanske är det typiskt för Hotell Gästis, för på hur många hotell stämmer man upp till allsång i matsalen en vanlig torsdag i januari? Såhär dagen efter hörs bara ett trött mummel från de gäster som tagit sig upp. Ute stormar det. Vintern har anlänt till Varberg, och det med besked.  Snön ligger i drivor utanför och påminner Lasse om att entrén måste skottas. Mycket gör han fortfarande själv, och oftast är han på plats – även under de dagar då han egentligen borde vara ledig. Det finns många orosmoment och ständigt måste han eller hustrun Elisabeth rycka in.- Men det är roligt! säger han. Positiv stress är bara bra. Han avbryts av Elisabeth, som sticker in huvudet för att tala om att ugnen varit trasig ett par timmar. En orosrynka visar sig i pannan. Fiskgratängen måste bli klar! Det är en av två rätter – den andra är pannbiff – som bjuds till kvällen. Maten ingår i priset och man tycks få äta hur mycket man vill. Strax därpå anländer en leverans med nya skinnfåtöljer till matsalen. Lasse ojar sig lite, trodde de skulle komma inpaketerade. Nåja. De placeras provisoriskt i en korridor.  Förändringar sker ständigt. Projekt avslutas och ersätts av nya. Från källaren hörs dova borrningar. I maj ansluter sig Hotell Gästis till en lång tradition i Varberg, då portarna slås upp till en ny spa-anläggning i hotellets källare. Bland byggarbetare och bråte kan man skönja stommen till flera bassänger. Än har de inte hunnit så långt, men i sommar ska där även finnas rum för bastu och massage. Trots stök och damm vilar ett lugn över de välvda stensalarna. En stolt byst av Lenin väntar på att få komma till sin rätt. Även denna avdelning präglas av Lasses samlarintresse.Lasse har tillsammans med sin personal arbetat hårt i drygt två decennier och gjort stora investeringar. Idag är hotellet lönsamt. Men det är inte den största drivkraften. - Hotellet är mitt livsprojekt, säger Lasse. Jag vill utveckla hotellets själ, och skapa något unikt:  en mötesplats för människor som tänker.Frågan är om det målet inte redan är uppnått. Här har många författar, skribenter och kulturpersonligheter samlats genom åren. - Samtidigt är det viktigt för mig att behålla den ursprungliga kundkretsen. Jag vill att ”vanligt folk” fortfarande ska kunna bo på hotellet och känna sig som hemma. Mitt mål är inte att spela i den högsta divisionen och skapa ett lyxhotell. Sedan Dagens Industri skrev en hyllningsartikel om Hotell Gästis, med rubriken ”Hit återkommer vi gärna”, har Varbergsbornas syn på hotellet förändrats. Där man tidigare såg ett ruffigt ställe, ser man idag ett originellt hotellför gäster som ställer andra krav. Som gäst blir man positivt överraskad av allt som erbjuds utan extra kostna, och det är just hotellets devis: ”Allt ska inte kosta”. Således kan man som gäst välja mellan 600 filmer, klädtvätt, bok- och tidskriftsbibliotek (där givetvis FiB har en tydlig plats), eftermiddagskaffe, kvällsmat, badrockar, bastu, bubbelbad, tennisracketar, sällskapsspel och p-platser. Efter att vi skiljts åt plockar jag med mig två filmer (Mandomsprovet och Fruar och äkta män), en bok (Maken av Gun-Britt Sundström) och en karaff med rött vin till kvällen och återvänder till mitt rum. Lasse hastar iväg för att skotta entrén. Text: Tove Kullenberg Bild: Daniel Ehn |