Hotell Gästis historia, Varberg, Sverige

Hotell Gästis historia

Gästis är Varbergs äldsta hotell och dess historia är lång och vindlande: från 1600-talets gästgiveri till 1800-talets ruffiga resanderum till 2000-talets glansperiod. Här kan du läsa mer om hur det gick till.

Man vet att gästgiveriet i Varberg har funnits åtminstone sedan slutet av 1600-talet.
År 1892 flyttade det in i det Torellska huset – samma 1700-talsbyggnad där Gästis ligger än idag.
Tio år senare invigdes Varbergs Stadshotell, en ny supermodern anläggning med elektricitet i hela byggnaden och som i annonser kunde locka med ”Rum med kallt och varmt rinnande vatten och telefon”. Vid samma tidpunkt visar en gammal elräkning att Gästis betalade avgift för tre (3) glödlampor, vilket säger en del om skillnaden i standard!
De här åren blev Gästis de så kallat enkla människornas alternativ. Man hade tio rum, en krog och ett rykte om att vara huset där det söps, slogs och skvallrades.
”Skötseln lämnade mycket öfrigt att önska”, konstaterades det torrt vid ett Stadsfullmäktigemöte 1917.

Samling runt tv-apparaten
1938 kom en ny lag som kom att förändra hotellscenen i Sverige: Alla anställda fick rätt till två veckors semester.
Plötsligt var det inte bara välbärgat folk som hade tid och råd att åka till Varberg för att bada. Gästis blev nu det vanliga folkets alternativ på sommarsemestern. Med sitt läge nära både järnvägsstation, torget och havet var de billiga rummen eftertraktade.
1939 fick Gästis Resanderum, som det då hette, till och med vara med i turistbroschyren ”Vid Kusten” tillsammans med andra hotell och pensionat i Varberg. Och 1953 tar dåvarande ägaren beslutet att byta namn, från resanderum till det mer ståndsmässiga Hotell Gästis.

Nu inleddes en tid som präglas av den gemytlighet och trivsamhet som fortfarande är Gästis signum.
Hotellrummen fylldes av badgäster på sommaren och säsongsarbetare och blandade resenärer på vinterhalvåret. Standarden var fortfarande mycket enkel.
Ännu på 60-och 70-talet samlades gästerna om kvällarna i hotellets lilla privatlägenhet där dåvarande ägarna Jan och Marianne Diding bodde – där fanns nämligen hotellets enda tv-apparat. Folk som var med minns hur hemtrevligt och mysigt det var de där kvällarna. Det gamla ruffiga Gästis hade förvandlats till ett familjehotell.

Så kom kostymerna!
1987 tog Lasse Diding över hotellet. I köpet ingick 30 rum, två toaletter i en korridor och en falnande 70-talsrenovering, komplett med (ingrodda) heltäckningsmattor i alla rum.

Nu följde en tid av intensivt renoverande och tillbyggande.
Idag är det gamla gästgiveriet förvandlat till 67 rum, 76 toaletter, 5 konferenslokaler, restaurang, röksalong, takterrass och under hela härligheten det berömda Leninbadet.
Mycket är förändrat men några viktiga saker är kvar: enkelheten, gästfriheten och atmosfären! Det var detta som gjorde att det lilla, då okända, Hotell Gästis fick så högt betyg när Dagens Industri gjorde ett oanmält besök i början av 2000-talet. Gästis hamnade på DI:s hotelltopp och konkurrerade ut hotell som Hilton i Stockholm och Park Avenue i Göteborg. Spännande inredning, hemtrevlig atmosfär och en sällsynt omsorgsfull service får DI:s kritiska testpatrull att smälta, skrev tidningen och gjorde plötsligt Gästis känt i hela affärsvärlden.
Idag drivs Hotell Gästis (liksom systerhotellet Havanna) av Lasses son Erik Diding, tillsammans med mångåriga kollegorna Daniel Ehn och Marcus Karlsson. Här samlas sommargäster, bokälskare, affärsresenärer, säsongsarbetare, bröllopspar, kulturpersonligheter, spa-gäster, konferensdeltagare och… alla andra!

Mer om gästgiverier
Ett gästgiveri (uttalas jäschiveri*) var en taverna som erbjöd resande mat, dryck, någonstans att sova samt hästskjuts till nästa gästgiveri.
Grunden till gästgiverierna lades redan på 1200-talet av kung Magnus Birgersson.
Han förbjöd nämligen herremän att våldgästa bönder och därför behövdes ett annat system när överheten reste genom landet.
Förbudet mot **våldgästning gav kung Magnus tillnamnet Ladulås. (Han är för övrigt farfar till kung Magnus Eriksson som bodde på Varbergs fästning – men det är en annan historia).

Halvstatlig verksamhet
På 1600-talet blev det lag på att det skulle finnas gästgiverier längs med alla större landsvägar med cirka två mils mellanrum.
Det hela var ett slags halvstatlig verksamhet där gästgivaren fick förmåner, som att slippa en del skatt och ha monopol på att servera alkohol.
Systemet innebar ett sjå för dem som skulle sköta skjutsdelen, ofta lokala bönder. Mitt i skörden kunde de bli tvungna att låna ut både hästar och någon som körde för att frakta resenärer till nästa gästgiveri. Ibland vägrade de och då fick istället gästgivaren själv stå och ta emot resenärernas ilska.

Järnvägen tog över
Gästgiverierna dog sotdöden när järnvägen byggdes ut i Sverige på 1800-talet. Att åka tåg var det nya, billiga och säkra sättet att resa.
Några av gästgiverierna anpassade sig till situationen och blev istället små hotell, pensionat eller rum för resande. Därför finns det också flera ”Hotell Gästis” i Sverige (fast givetvis bara ett som det i Varberg!).

Vill du veta ännu mer?
Läs Elisabeth Hallins uppsats om Hotell Gästis historia här.

* Varför uttalas gästgiveri jäschiveri?
En anledning kan vara att det är ett sammansatt ord. För länge sedan kunde detta sje-uttal (samma som i stjärna) läggas in i ordskarvar. (För mycket länge sedan, samma bindning finns ju till exempel inte i det nyare ordet lust-jakt, som inte uttalas luschakt.)
Skriftsspråksuttalet jäst-jiveri är för övrigt också vanligt!

** Om våldgästning.
Gästning var den skyldighet som befolkningen under medeltiden hade att ge mat och husrum åt kungar, biskopar och andra överhetspersoner när de reste genom Sverige. Det var att missbruka gästningen som kallades våldgästning.