• Svenska
  • English

LASSES SÖNDAGSBOK

LASSES SÖNDAGSBOK

OM DEN GLÖMDE PROLETÄRFÖRFATTAREN GUNNAR ADOLFSSONS FÖRFATTARSKAP

När jag 20 år gammal första gången kom att läsa en bok av Gunnar Adolfsson var det som om min i livet strävsamt målmedvetna farmor äntligen fick tid med mig och börjat berätta. Hon var född 1886 i sydvästra Småland och lämnade 30 år senare skogen och det karga småbrukarlivet för staden, dit hon nygift kom i sällskap med tre ogifta systrar. Om deras liv dessförinnan kom vi egentligen aldrig att tala. Gunnar A var född 1906 lite längre österut, i Tröjemåla utanför Ryd vid Åsnens strand nära glasblåsarlands ursprung på 1600-talet. Likt den några år äldre Moberg lämnade han nykonfirmerad skolan för att 13 år gammal ägna dagarna åt betplockning och vedklyvning och nätterna åt korrespondenskurser och språklära. Med det antimilitaristiskt avbrutna geväret i knapphålet blev han omedelbart socialist med skrivardrömmar. Sina tidiga alster skickade han till bygdens alla tidningar och så länge han inte tog betalt blev de välvilligt publicerade, men för att kunna ge ut dem som bok, fick han som 20-åring låna 500 kronor för att på eget förlag ge ut sina vardagsbetraktande berättelser om ”Arbetets barn”.

Eftersom han sen i livet blev organiserad kommunist och där slutligen riksdagsman och redaktör för de starka göteborgskommunisternas Arbetartidningen, fick de egna skönlitterära ambitionerna hela tiden stå tillbaka eller skjutas på framtiden. Han skrev visserligen några till denna dagliga kamp avsedda romaner utgivna på partiets eget förlag, och de var förvisso mycket välskrivna men ändå bara ett slags lättflytande skrivövningar där en konventionell romanform underordnades dagens strider och behov. Efter 25 år i partistyrelsen avslutade med en reträttplats i riksdagens första kammare och med plötsligt vuxna barn så bestämde sig den då nästan 60-årige skribenten för att sätta igång på allvar. Basen blev barndomshemmet i Tröjemåla och härifrån kom han på alla sätt nära den värld av starka kvinnor och hårt arbete som varit den historieberättande moderns och mormoderns. Under 20 år kom han att med järnflit skriva en bok om året och på detta sätt till eftervärlden rädda en värld av fattigdom och daglig kamp för överlevnad i jordbrukssamhällets undervegetation, som annars i det närmaste blivit utan gestaltning och representation i svensk litteratur.

I den trilogi som 1964 inleds med ”Träskoland” beskrivs de småländska hemtrakternas industrialisering under seklets två första decennier och från denna eget robust upplevda barndomsvärld kommer han sen att göra historiska utflykter som sammantagna bildar en de annars helt bortglömdas berättade historia. I ”Mäster Påvels hytta” beskrivs hur glasblåsarkonsten en gång slog rot i Småland och i det makalösa storverket ”Född i våra dalar” berättas om de emigranter som långtifrån att ha råd med en amerikabiljett, istället likt boskap fraktades till storgodsen i Nordtyskland med enda mål att få mat för dagen och tak över huvudet. Här blev kvinnorna likt Gunnars mormor brutalt utnyttjade och ofta sen hemskickade med tyska barn i magarna efter att som pigor eller ”halvpigor” (under 15 år) självklart fått sexuella tjänster inkluderade i hushållsgöromålen. Denna glömda och undangömda emigration omfattade efter svälten i slutet av 1860-talet ca 50 000 människor från den värld av fattighjon och backstusittare, vars högsta drömmar hemma i Sverige var ett socialt avancemang till den värld av torpare och småbrukare som var den sociala bottenplattan i Vilhelm Mobergs bonderomaner.

I ”Berättelse om sju kvinnor”, en krönika om kämpande kvinnor i rakt nedstigande led från 1860 till 1970, blir det också klart att det var just kvinnorna som alltid fick finnas till hands och ta ansvar för livet, men ändå i mellanrummen och tidsfickorna kunde slåss för förändringar. Gunnar Adolfsson, som livet igenom aldrig ställde sig själv i centrum, blev för återskapandet av denna kvinnovärld vederbörligen hyllad av 1970-talets feminister, men är ändå idag så sorgligt bortglömd att han för en av dagens mest uppburna historiskt inriktade litteraturfeminister visade sig vara helt okänd, när jag alldeles nyss en gång med henne kom att tala om honom.

Att kliva in i denna Gunnar Adolfssons värld av gammalmansklokskap luttrad av livets med- och motgångar, var för mig inte bara oförglömligt utan också helt oförlikneligt, då själva prosan är väsensskild från allt annat i svensk litteratur. Detta skildrade fattigfolks största konst- och litteraturupplevelser var kyrkorummets psalmsång och utsmyckningar och de berättelser som där lästes med Karl XIIs bibels ålderdomligt högtidliga ordföljder. Denna värld av snirkligt berättande genomdränkt av Psaltarens skira poesi men också fylld av vardagens ordrappt humoristiska dialoger, skapar ett slags långsamt meditativt berättande där Gunnar själv likt de gamla muntliga historieförtäljarna heller aldrig är rädd att bryta berättarflödet med egna reflekterande inpass och kommentarer. Stilen är idag svår att föreställa sig då denna typ av folkligt aforistiska idiom nu är helt utrotad i levande livet. Likadant är det med det etnologiska universum där folket vintertid kan bära ”bälgvantar och krimmemössor” och ägna sig åt hantverk och vidskepelse av musealt slag, men så inifrån berättat att det ändå bara känns som att ta min egen gamla farmor i handen och fritt ledas in i en svunnen drömvärld.

Under 10 år mellan 1973 och 1983 vandrade jag konstant i denna värld med Gunnar Adolfsson som ciceron och längtade ständigt efter nästa bok, men just 1983 hade han till slut vandrat färdigt i skogsmarkerna längs Åsnens stränder. Hans böcker finns tack och lov fortfarande att låna på våra folkbibliotek och till försäljning på Bokbörsen och när sommaren nu stundar har jag svårt att tänka mig någon mer givande att hålla i handen och genomströva dåtidslivet med. För egen del hade jag förstås gärna gjort den vandringen med farmor eller någon av pappas ogifta fastrar, men i kraft av dettas omöjlighet får det nog än en gång bli farbror Gonnar som blåser liv i denna mina rötters mylla.

TIDIGARE BOKTIPS HITTAR DU HÄR!