• Svenska
  • English

LASSES SÖNDAGSBOK

LASSES SÖNDAGSBOK

JAKARTAMETODEN

av Vincent Bevins

En blivande klassiker.

Vincent Bevins’ Jakartametoden. Det antikommunistiska korståget som formade vår värld.

I den moderna klassikern Chockdoktrinen visade Naomi Klein för femton år sedan hur starka makter medvetet kan utnyttja krissituationer för att snabbt få folk att gå i den riktning makten önskar, att göra de eftergifter det annars visat sig så svårt att genomdriva. Washington Posts Sydostasienkorrespondent Vincent Bevins visar i sin nya, internationellt unisont hyllade bok, att USA 20 år efter andra världskrigets slut och med Korea- och Vietnamkrigens kostsamma strategi framför ögonen, plötsligt hittar en smartare väg ut ur status quo mellan öst och väst, en väg som därefter blev närmast ett standardförfarande för regimskifte i de tredje världens länder, som önskade undvika kalla krigets polarisering och gå sin egen väg med distans till såväl USA som Sovjetunionen.

Denna fasansfyllda väg har länge legat väl gömd i historiens och tystnadens mångtydiga kompost, men 2012 lyckades dokumentärfilmaren Joshua Oppenheimer med The Act of Killing bryta tystnaden och i närbild visa hur det indonesiska folkmordets bödlar själva och, nu nästan 50 år senare, på bild få dem att dramatisera och skryta om sina länge väl gömda illdåd. Vincent Bevins har sen i sin nyss också på svenska utgivna bok redovisat vad som arkiven först nu låtit historiker läsa och därutöver har han djupintervjuat de som på olika sätt deltog och blev offer under den historiens giljotin som var Indonesien hösten 1965. Med hjälp av namnlistor från CIA på indonesiska kommunister och i USA utbildade höga inhemska officerare, lyckades man utan att väcka internationell uppmärksamhet och under snabbt skapade dimridåer om kommunistiska mord på hundratals generaler, under ett halvår genomföra efterkrigstidens dittills i särklass största aktion av terror, massvåld och förintelse. Det Bevins kallar Jakartametoden dödade direkt mellan en halv och en miljon kommunister och som just en av hela folk traumatiserande metod, skulle den sen sprida sig i tredje världen, till länder som omfattade cirka halva jordens befolkning.

Efter det andra världskrigets slut hade den gamla sedan 400 år koloniserade världen rämnat. USA hade 1949 ”förlorat” Kina till Maos kommunister och i Indokina var fransmännen snabbt på väg mot Dien Bien Phu. Här skulle USA med känt resultat komma att fortsätta på den för dem själva kostsamma väg de redan med begränsad framgång prövat i Korea. Under tiden föll också övriga kolonialvälden och i det gigantiska Indonesien med världens, efter Sovjets och Kinas, tredje största kommunistparti tog den karismatiske nationalisten Sukarno makten efter Nederländernas kollaps. För att undvika den förödelsens väg Korea visat på, samlade han 1955 i Bandung representanter för de före detta kolonier, som nu utgjorde cirka halva jordens befolkning, under parollerna antirasism, antikolonialism och ekonomisk suveränitet. Här stärktes hoppet om att kunna bygga stabila relationer med såväl USA som Sovjetunionen utan att direkt ta ställning dem emellan.

Vincent Bevins

Inom makteliten och CIA polariserades samtidigt de olika vägvalen i det under McCarthys glansdagar alltmer aggressivt antikommunistiska USA. En mjukare falang med tentakler upp i högsta statsledningen inbegripet blivande presidenten Kennedy ville med fredlig diplomati och för alla givande handelsförbindelser, skapa förtroendefulla relationer med de före detta kolonierna, medan de mer hårdföra kring bröderna Dulles ville tvinga fram definitiva ställningstaganden för eller emot det nya växande röda världsväldet. I Guatemala hade de 1954 lyckats brutalt slå ner den försiktigt nationalistiske Arbenz och i Persien året innan kuppa bort den demokratiskt valde Mossadeq som hotat oljeindustrin. Efter att 1958 misslyckats med samma kuppstrategi i Indonesien valde man istället att börja utbilda högre officerare i USA och på så sätt knyta dem närmare till sig, såväl kulturellt som med direkta personband. Detta skulle för framtiden visa sig vara en mycket god investering.

Samtligt som Vietnamkriget för USA blev alltmer kostsamt i liv och pengar, så lyckades man med CIA:s hjälp med relativt lite blodspillan införa militärdiktatur under general Vargas i Latinamerikas tyngst vägande land, Brasilien, något som för framtiden skulle visa sig avgörande. Det var i denna historiska situation som man kom att uppfatta Sukarno som alltför självständig och samtidigt som de ekonomiska tumskruvarna via Världsbanken på sedvanligt sätt drogs åt, så iscensattes kuppen med den metod som för framtiden skulle komma att förknippas med Jakarta. Kommunistpartiet i Indonesien var närmast att likna med ett socialdemokratiskt massparti av västeuropeisk typ, som godtroget mot makten helt avvisat Maos och Ho Chi Minhs varningar och enträget låtit bli att beväpna sig. Allt gick sen så fort och med hjälp av de av CIA presenterade namnlistorna, sattes massakern i verket. Genom att föra bort människor och snabbt skjuta dem eller lika ofta döda dem med machete långt från städernas gator med risk för uppmärksamhet och i skydd av flodbäddarnas växtlighet, slängdes liken i floderna eller i snabbt grävda massgravar. Internationell press talade urskuldande om orientaliskt stamvåld efter kommunistiska terrordåd och i stort sett förblev allt detta en historisk icke-händelse in i våra dagar. Bevins intervjuar överlevande som beskriver det trauma och den förlamande skräck som omedelbart spred sig bland de på alla sätt oförberedda och framförallt obeväpnade kommunisterna. Utöver den uppemot miljonen döda, hamnade lika många i interneringsläger och efter att Sukarno snabbt satts i husarrest och Suharto tagit befälet, lägrade sig skräcken och tystnaden för årtionden över landet.

Resten är som man brukar säga historia. Med hjälp av militärdiktaturen i Brasilien spred sig snart samma skräck och samma metoder över hela Latinamerika. Efter att på detta sätt ha erövrat Argentina och Uruguay vidare till Bolivia och med lika lyckat resultat i Chile, skulle det som för de initierade blev känt som Jakartametoden, för resten av millenniet sätta sin prägel på hela världsdelen. Hårdast blev motståndet i Centralamerika där det skapades folkligt motstånd i form av gerillor och de härur cementerade motsättningarna är de vi idag fortfarande lever med och i Bolsonaros fascistiska retorik ser följderna av. Hur spelet kommer att sluta återstår självklart att se men med växande motsättningar mellan USA och Kina, samtidigt med ökande sociala klyftor och galopperande klimatkris, är kanske framtiden för vår planet och livet på den, osäkrare än någonsin.

Vincent Bevins har med denna bok skrivit en framtida klassiker som säkerligen kommer att hjälpa väldigt många fler än mig att se vad som sker och skett i det som synes sker och skett.

TIDIGARE BOKTIPS HITTAR DU HÄR!